Har idag efter lite om och men åkt in till Harajuku med Lizzie, Lindsey, Valerie och Line. Trots regn, mycket folk och köer lyckades vi till slut ta oss till Eggs and Things, en restaurang som är kända för sina pannkakor (så ni kan ju gissa två gånger vad vi valde att äta). Har nog aldrig i hela mitt liv blivit så pass mätt så fort på så lite mat. Vad ens? Vi fick alla erkänna oss besegrade, men en vacker dag ska jag återkomma och kämpa mig till vinst. Typ. Eller dela en portion med någon (Julia, är du up for it?). Det var lite dyrt men gott, fast jag tror att jag vill ha våfflor eller crêpes nästa gång istället. American pancakes in all its glory är ju fräsigt men... det blir för mycket så snabbt. 

Efter vår "middag" så vandrade vi runt lite (och gick vilse, grattis till oss) och tittade runt bland fräsiga klädbutiker och jag blir så arg. Jag vill ha allt. Ge mig pengar. Jag behöver dessa kläder i mitt liv! Fast först får jag nog gå ner ett par kilo eller tjugo, de är ju så satans små i detta förbaskade land. 

Shit grabbar, Japan är fräsigt and all, men nu sitter jag mest och väntar på att kulturchocken ska kicka in och få mig att må dåligt. Väntar med spänning, gud så kul att bli nedstämd, such anticipation wow many happy very sugoi. Öh nä men det kommer nog snart. Det är ganska jobbigt med Japans sociala hierarkier, oskrivna regler, folk som säger ja när de menar nej, artighetsspråk, distansen mellan elever och lärare... I'll get over it. I think.

Hejsan morsan, hejsan stabben
Här är brev från
älsklingsgrabben
det är kul i Japan men skicka mer pengar så att jag kan göra kaos.
Nu måste jag gå, ska tända eld på grannens rum